Danshistoria

Dansa

Danshistoria

Dansens historia går långt tillbaka i tiden och för flera hundra år sedan var det självklart att ungdomar skulle dansa och ha roligt. Det hörde helt enkelt till den goda uppfostran man hade.

Det dansades både i småstugor, i salonger och som undervisning vid alla universitet. Många har sett på TV-programmet “Let´s Dance” och det har inspirerat många människor att själva börja ta danskurser av olika slag, kanske inte fullt så avancerade, men dock danskurser som är så underbart. Och de flesta har dansat runt och virvlat kring en svensk midsommarstång i Sverige en härlig sommar och det är verkligen en fin bit av danshistoria! Under 60 och 70-talet ingick många gånger olika sorters dans i undervisningen i skolan för då hörde det till uppfostran att kunna vara social och kunna dansa. En del av avsikten med detta var att kunna hitta en bra partner eller åtminstone kunna imponera på en sådan.

I slutet av 1970-talet avtog dock detta att det var så viktigt att kunna dansa och det var många som började ägna sig åt flera andra fritidssysselsättningar istället. Redan på 1500-talet dansades det mycket ringdans och även långdans och en av de mest kända pardanserna var polskan och den började dansas i början av 1600-talet. Det var mest hos borgarna och adeln det dansades, men bönderna hade minst lika roligt om inte roligare på alla logdanser som anordnades runt om i byarna på helgerna. Om man besöker Nordiska museét kommer man att kunna läsa om många olika danser från både 1800 och 1900-talet. Det fanns många folklivsforskare som dokumenterade allt om dans från början av 90-talet och vad som hände i dansens virvlar på den tiden det begav sig, men de forskade även på många andra saker.

Dans var en naturlig del av livet

Förr lärde man sig även dansa av kamrater och arbetskompisar så på det viset höll sig dansen levande och upptog stor del av människors sociala liv. Det dansades till både “Flickan hon går uti dansen” och “Skära, skära havre”. De unga skulle egentligen inte börja dansa förrän de hade konfrimerat sig för det ansågs mer passande. Då först kunde pardansen börja och de var “redo” för det “vuxna” livet. Förr ansågs det att den som inte kunde dansa var lite efterbliven och blev lite utanför. Man ansågs som en “trögmåns” och kunde man inte dansstegen var det helt enkelt “något som fattades”. Det ingick ju i dåtidens uppfostran så det var inte bra. Alla deltog i dansen och ett speciellt ställe i Sverige, nämligen Dalarna är väl känt för sina spelmän och att dansa. 

Dans var en naturlig del av livet

Det fanns dansmästare som åkte runt på gårdarna förr och lärde folk att dansa, så de resurserna fanns redan då. Om damerna inte hade någon manlig partner att öva med fick de öva med varann. Det var mest de finare godsen och gårdarna som hade tillgång till dansmästare och på Renässansens tid tillhörde det ju en fulländad uppfostran att vara danskunnig. Det var lika viktigt att kunna dansa som att kunna rida eller teckna.

Tillbaka till toppen